Så fina kan de vara som arbetar inom socialförvaltningen!!!
03.09.2014 08:24
I NWT:s granskning av tvångsomhändertaganden (19/8) hamnade Munkfors i absolut särklass i länet – med tre gånger så många omhändertaganden som tvåan Forshaga när hänsyn tagits till folkmängd.
I botten fanns Årjäng som inte ansökt om ett enda LVU under tiden januari 2012 till och med juni 2014.
Andrea (som i verkligheten heter något annat) berättade i tidningen om hur hon fråntagits samtliga sina fyra barn.
Hon har nu gjort en anmälan till IVO och skickat med NWT:s statistik och artiklar i brevet till myndigheten.
I förra veckan kom svaret:
IVO öppnar ett ärende och kommer speciellt att beakta Andreas fall i planeringen av den kommande tillsynen.
Nyheten har spridits snabbt i det nätverk som bildats av ett tjugotal mammor och pappor som fått barnen tvångsomhändertagna.
– Alla är jätteglada, säger Andrea.
– Jag har försökt anmäla kommunen tidigare. Men nu när de får se artiklarna och statistiken så tog det skruv.
– Vi vet inte hur de kommer att arbeta. Men jag misstänker och hoppas att de ska hitta en röd tråd bakom alla dessa omhändertaganden. Det brukar börja med en orosanmälan från skolans sida och sluta med ett LVU-beslut. Ärendena är väldigt lika varandra.
NWT har förgäves sökt Pia Backlund Kangas som kommer att hålla i IVO:s utredning.
Munkfors socialchef Per-Ola Olsson säger att en inspektion av socialtjänstens arbete med barn aviserades redan den 24 juni. Men efter Andreas anmälan har myndigheten beslutat att hennes ärende ska ingå i tillsynen.
– Det är självfallet bra att vi har en kontrollmyndighet, säger Per-Ola Olsson.
Läs mera
Munkfors tvångshämtar flest barn i hela Värmland med statistik ...
https://www.nwt.se/munkfors/article1621711.ece
En Skräckens by ...
https://www.nwt.se/varmland/article1621709.ece
Hur en normal kommun sköter LVU fall (Årjäng)
https://www.nwt.se/arjang/article1621710.ece
Domstolarna
https://www.nwt.se/munkfors/article1621712.ece
Läs meraI våras kom två personer från socialtjänsten med poliseskort till Andreas hus en bit söder om Munkfors och tog det äldsta och det yngsta barnet därifrån.
Ingripandet skedde med stöd av en dom i kammarrätten.
Bara några månader tidigare hade de båda mellanbarnen omhändertagits – efter godkännande av förvaltningsrätten i Karlstad.
Sedan dess är det tystare i trädgården. Barnens leksaker och maskiner står oanvända. Poolbygget har avstannat. Hästarna är sålda. En nyss könsmogen hankatt springer ut och in i huset och jamar högljutt.
Andrea är förtvivlad.
– Dom har tagit det enda som betyder något i mitt liv. Allt är upp och ner, det känns tomt och meningslöst utan barnen.
– Jag har blivit totalt svartmålad som en elak och hopplös mamma och människa.
Hennes möten med de fyra barnen sker numera i socialens gemensamhetslokal i en källare i centrala Munkfors. En gång varannan vecka, och alltid under övervakning.
Enligt Andrea bygger LVU-omhändertagandena på felaktiga uppgifter och rena försummelser från myndighetens sida. Två av de fyra barnen är stökigare än normala barn, ett av dem har en dubbeldiagnos med adhd och autism. Familjen har inte getts chansen att få stöd och avlastning i hemmet, säger hon.
– I stället kommer socialen en dag utan förvarning och bara hämtar min sjuåring i skolan.
Bakgrunden till ingripandet var en så kallad orosanmälan från skolledningen – baserad på att barnet berättat om bestraffningar i hemmet.
Det akuta omhändertagandet följdes av förhör och samtal med alla syskonen. Bilden av en familj där barnen kunde utsättas för fysiskt våld förstärktes. Det ledde till att socialtjänsten ansökte om LVU-omhändertagande av alla fyra.
Förvaltningsrätten som är första instans höll med delvis och sade ja till LVU för två av barnen.
Socialen överklagade till kammarrätten och fick stöd av barnens ombud, en advokat i Karlstad. Det talades om både fysiskt och psykiskt våld i hemmet, och det anmärktes på barnens tandstatus och klädsel.
Resultat: socialtjänsten hämtade även de två andra barnen.
Andrea ifrågasätter myndigheternas utredning och pekar på att barnen tagit tillbaka en del av det som sagts.
– Socialen har klippt och klistrat för att svartmåla oss. Varken jag eller min sambo har utsatt något av barnen för våld eller på annat sätt misshandlat dem, varken fysiskt eller psykiskt, säger hon.
Den polisutredning om misshandel som drogs igång lades också ned ganska omgående.
Föräldranätverket ser ett mönster i LVU-målen: En och samma skolledare gör orosanmälningarna till en och samma utredare hos socialtjänsten. Föräldrarna får inget veta. I stället sker akuta omhändertaganden direkt i skolan.
Andrea håller på att utbilda sig till sjuksköterska. Hennes sambo som är far till det yngsta barnet utbildar sig till svetsare. De hoppas kunna övertyga domstolarna om att de är bra föräldrar när LVU-besluten ska omprövas.
– Det är så många familjer i Munkfors som råkat ut för detta. Alla berättar samma historia. Det är inte klokt att göra så här mot barnen, säger Andrea.
Andrea heter i själva verket något annat.
Läs mera
Tiden går och mörkret smyger sig på som en bekräftelse på alla lögner som närvarar...
Hur mycket detta mörker än försöker att fånga mig så kommer det inte att lyckas, ljuset är starkare och även om ljuset är en liten liten strimma som kämpar sig fram i det oändliga mörker så kommer den med sin närvaro. En närvaro som bara blir starkare och starkare tills den har fått upp sitt totala sken som i slutet kommer att lysa upp med en kraft som gör sin styrka fullständig. Hoppet är det sista som lämnar en människa i livet och hoppet är också den kraft som får oss att kämpa, visa styrka och som ingen kan ta ifrån oss. Ljuset kommer och den blir starkare och alla hoppets frågor blir besvarade och vi får bli lyckliga igen ...
Läs mera
Sweden - The Inhumane Land: Another State Kidnapping in the Swedish Utopia (Part 1)
Written by Christopher C.M. Warren on Monday, 17 February 2014. Posted in Opinion, Christopher C.M. Warren
Här nämns Munkfors Kommun Internationellt
The State Corporate Maffia have struck once again, this time against a harmless Dutch family on vacation in Munkfors, Värmland, because allegedly they would not sell their holiday villa to the state transport company, Värmlandstraffik and allegedly because they were illegally tapping municipal electricity. A dispute subsequently arose over their parking lot, and though they claim they were able to properly document that they were legally in the right, the state responded in a typically high-handed, anti-democratic and authoritarian manner, sent in police and social workers, ransacked their villa, and seized her four youngest children aged 7,10,13 and 16. Finding a sex toy amongst the belongings of her eldest 19-year-old daughter (a writer) during the ransacking, they confiscated her poems too and then, on the basis of her 'toy', decided to charge her for selling her services as a prostitute! The social workers, the liars that they have proved themselves to be over and over again, calmed the parents down and assured them that the whole matter would be resolved over the weekend and that the children would be returned. It never happened - indeed, it almost never does.
For those who have had any experience with these traders of child flesh - and they are many - you soon learn the following things that these social predators and family-destroyers, who call themselves 'social workers', are never to be trusted - ever.
The authorities engineered their own story and this was dutifully rolled off the state-controlled press to ensure, as always in 99.99 per cent of all child abduction cases, that the state is seen to be professionally in the right (3). The victims' side of the story was entirely ignored. You see, in Marxist Sweden the state is nearly always right and the citizen is nearly always wrong.
Idag är det torsdagen den 26 juni 2014 och det har gått fem år sedan du föddes och idag skulle vi ha haft kalas hemma med dina syskon precis som vanligt. Men allt är inte som vanligt längre för ni är inte hemma hos mig längre och det gör så ont. Vi har köpt presenter och ska beställa en jättefin tårta till dig då vi träffas igen och det blir en lördag under två timmar. Under två timmar får jag hålla mina älskade barn och känna smärtan ännu mer av vetskapen av att ni inte får vara hemma och att vi inte får leva som en vanlig familj igen. Jag tänker varje dag när den denna mardröm ska ta slut? Jag kan bara se på hur ni alla lider av att inte få vara hemma och inte få följa med hem då våra två timmar har tagit slut, ser hur mina barn gråter och tittar på mig men jag kan inte göra någonting. Hur kan man kalla detta för barnets bästa? Dessa människor vet verkligen inte vad de pratar om!
Jag lider och gråter varje dag men inom mig finns en kraft som bara en mamma eller en förälder kan känna för sina barn och den är oslagbar och går inte att jämföra med något annat. En kraft som ska gå hela vägen oavsett hur lång den är och hur lång tid det tar för att se till att sina barn kommer till rätta igen och där de hör hemma. En sådan kraft finns det inga myndigheter i hela världen som kan ändra på och så länge jag andas och finns på denna jord så kommer ni veta vem jag är och det kan jag lova! Mina barn visar med sina tårar men vågar inte säga något då allt ska tystas ned hela tiden men mamma hjärtat kommer att slå och kämpa för oss alla och en dag är ni alla hemma med mig igen och allt är som vanligt.
Älskar er så mycket <3<3<3
Tiden går och timmar blir till dagar och dagar blir till veckor, månaderna springer förbi och varje dag påminns man om den tysta frånvaron av lekande barn. Minnena kommer som berättar om den underbara familj jag hade men som idag är helt lämnat åt myndigheterna som tror sig göra ett bra arbete. Varför är vi så många familjer i detta land som varje dag gråter för att barnen har blivit tagna på felaktiga grunder? Ett land som inte följer vad de lovar och vet inte vad de mänskliga rättigheterna innebär, vad är det för en värld vi lever i?
Splittrar på familjer på lösa grunder, det är bättre att stjälpa än att hjälpa familjer som har behov, är det verkligen så det ska gå till? Dessa barn kommer att få men för livet och vara hatiska mot allt vad myndigheter innebär och hur ska framtiden bli när dessa barn en dag kommer att föra sin talan?
Runt om i hela landet berättar familjer om hur de har blivit behandlade och det verkar inte finnas mycket som skiljer dessa åt - alla är vi samma båt och har med inkompetenta socialarbetare att göra. Vi är så många och tacka för att vi kan samlas på de olika sociala medierna som finns och göra oss starka tillsammans, föra talan runt om i landet ex Mynttorget den 6 Juni 2014 i Stockholm. Detta gjordes så bra och jag måste få säga att de som talade ut var riktigt bra och en dag ska ögonen öpnnas på det korrupta systemet vi lever i.
Blod är tjockare än vatten och för att stoppa oss alla föräldrar blir inte en lätt match och vi kommer aldrig att ge upp, vi kommer att kämpa med blod, svett och tårar! Även våra barn kommer att ställa er mot väggen för de vet sanningen och de vill komma hem till sin familj som alltid kommer att finnas där för dem och glöm inte att barn blir stora en dag och kommer att berätta om hur det egentligen var. Sanningen kommer alltid fram på ett eller annat sätt!
Nu är vi många drabbade i denna kommun och inte nog med det, barnen skickas runt som leksaker från familjehem till familjehem.
Detta har andra familjer berättat för mig samt att vi själva är drabbade då mina två barn som återtogs i april ska också behöva flytta nu.
Barnen mår fruktansvärt dåligt av detta men ingen bryr sig som vanligt och de har aldrig något att kommentera och detta är för barnets bästa?
Ena min son behöver nu psykolog hjälp och vem bryr sig om det? Hur ska detta sluta och kommunen förgör barn efter barn och kan inte ens ge en kommentar på vad det är dem håller på med egentligen!
Läs mera