Billys födelsedag <3<3<3

Idag är det torsdagen den 26 juni 2014 och det har gått fem år sedan du föddes och idag skulle vi ha haft kalas hemma med dina syskon precis som vanligt. Men allt är inte som vanligt längre för ni är inte hemma hos mig längre och det gör så ont. Vi har köpt presenter och ska beställa en jättefin tårta till dig då vi träffas igen och det blir en lördag under två timmar. Under två timmar får jag hålla mina älskade barn och känna smärtan ännu mer av vetskapen av att ni inte får vara hemma och att vi inte får leva som en vanlig familj igen. Jag tänker varje dag när den denna mardröm ska ta slut? Jag kan bara se på hur ni alla lider av att inte få vara hemma och inte få följa med hem då våra två timmar har tagit slut, ser hur mina barn gråter och tittar på mig men jag kan inte göra någonting. Hur kan man kalla detta för barnets bästa? Dessa människor vet verkligen inte vad de pratar om!

Jag lider och gråter varje dag men inom mig finns en kraft som bara en mamma eller en förälder kan känna för sina barn och den är oslagbar och går inte att jämföra med något annat. En kraft som ska gå hela vägen oavsett hur lång den är och hur lång tid det tar för att se till att sina barn kommer till rätta igen och där de hör hemma. En sådan kraft finns det inga myndigheter i hela världen som kan ändra på och så länge jag andas och finns på denna jord så kommer ni veta vem jag är och det kan  jag lova! Mina barn visar med sina tårar men vågar inte säga något då allt ska tystas ned hela tiden men mamma hjärtat kommer att slå och kämpa för oss alla och en dag är ni alla hemma med mig igen och allt är som vanligt.

Älskar er så mycket <3<3<3